Drömmen om ett plus

Efter förra missfallet kom mensen efter 33 dagar.. Får se hur lång tid det tar denna gång. Är på dag 18 nu om jag räknar från när jag skrapades.
Läkaren sa att om den inte kommit tillbaka sex veckor efter missfallet så skulle jag höra av mig.
Vad gör dom då?

Vi har bestämt oss för att inte ta någon paus iallafall. Avvaktar en mens sen försöker vi igen.

Har mått ok igår och idag. Känns skönt.

 En vecka kvar på semestern!

Ont i magen

Ont i huvudet

Lätt till tårar

Kort tålamod

Arg

Ledsen

Idag skulle jag ha jobbat sista dagen innan semestern. Blev ju inte riktigt så.
Men jag ska göra mitt allra bästa för att kunna njuta av lite ledighet.

Känner mig ledsen i själen, hjärtat, i hela kroppen..

På söndag åker vi på en veckas semester. Skriver igen när vi kommer hem..

Kram

Den hemska historien är över, iallafall fysiskt.. Men inte psykiskt..

Här är historien från måndag till onsdag

I måndags eftermiddag ökade mensvärken hela tiden. Tillsist ringde jag 1177 och det vara bara att åka in akut till "stora staden".. Det var den längsta bilresa jag varit med om. 1 timma av skärande värk i hela magen och ryggen. Hade jag vetat innan att det skulle bli så hade jag ringt ambulans.

Fick iallafall komma in direkt och lägga mig. Men fick ringa på klockan för att skynda på läkaren lite. Det går inte att beskriva värkarna. Undra om det är så förlossningsvärkar känns? Det kändes som någon vred om livmodern som man vrider en disktrasa. Hela ryggen krampade. Blödde massor..

UL gjordes som visades att "graviditeten" var på väg ut.

Fick komma upp på avdelning och fick smärtstillande och tabletter som skulle hjälpa graviditeten ut. Under natten hände dock inte mycket och på tisdagsmorgon visade ul att det fanns ganska mycket kvar där inne, så skrapning var nästa steg.

Hela tisdagen gick åt till att vänta på en tid på operation. Fick inte äta något, inte dricka något. 
Frustrationen ökade och tårarna kom från och till. Men det blev ingen skrapning på tisdagen.

Efter ytterligare en sömnlös natt så var alternativet på onsdagsmorgonen att jag skulle skrapas med lokalbedövning eftersom det dök upp akuta fall på operation hela tiden. Efter en halvtimma ändrades det, så då rullades jag ner på operation nästan direkt. Det är konstigt vad hjärnan ändå är snabb på att ställa om sig.

Det gick bra med narkosen denna gång. Vid en annan operation mådde jag jätte dåligt efteråt. Men nu var jag pigg direkt. Men det svider i hjärtat. SÅ mycket!

Ska få tid för uppföljning här i lilla staden efter sommaren. Vet inte vad som händer då. Men läkaren trodde det skulle vara bra. Skulle nog vara skönt att få prata av sig med någon som kan hjälpa mig att sortera tankarna.
Ska fixa det.

I natt ska jag inte grubbla. I natt ska jag SOVA

Imorgon ska vill tillbaka till "stora staden" och sjukhuset där.. Frågan är vad som finns kvar där inne. Vet ju inte hur stort fostret/embryot var när jag började blöda. Har blött lite varje dag men tycker att det har ökat lite igår och nu idag. Mensvärken finns där hela tiden..

Har inte varit så ledsen nu dom senaste dagarna.. Är väl mest arg på att det inte är rättvist..

För det här är f-n inte rättvist. Först 11 jäkla försök och sen 2 missfall på raken!

Många jublar.. Äntligen SEMESTER!

Har en vecka kvar innan vår semester skulle börjat..
Men nån nedräkning har jag inte..

Händer inte så mycket.. Småblöder, en skvätt varje dag..
Får lätt mensvärk på eftermiddagen..

Va f-n...

Om det nu är ett MA (fördröjt missfall) hur länge ska det då
ta innan allt kommer ut?

Vill inte vänta..

Vet inte vad jag väntar på.. Väntar jag på tisdag, då det blir ett nytt ultraljud?
Eller väntar jag på en störtbödning med klumpar?
Håller på att bli tokig..

Vill ingenting..

Vill bara sitta inne och gråta..

Började blöda igår..

Gyn akuten i stora staden

Nåt där inne, men det ser inte "normalt" ut..

Borde alltså se annorlunda ut när man är i vecka 11 enligt läkaren...

Avvakta en vecka och se vad som händer.. Sen ultraljud igen..

Då får vi se om den kommit ut eller om dom måste hjälpa den ut...

Hur jävla kul är det???

Ska även denna semester bli förstörd?

Blöder inte nu,  men är helt tom..

Kan inte tänka...

Inatt var det tvärtom. Drömde om missfall igen. Tredje gången jag får missfall i drömmen denna graviditet.. Inte kul faktiskt! Drömmarna är så verkliga också, känner ångesten i drömmen. FYA!!
Nu längtar jag till nästa torsdag då ett ultraljud är inbokat.. Tackar min snälla BM som förstår min oro.

Kram på dig

Natt drömde jag att det var en tjej som kom ut..
Hon hade axellångt hår och såg precis ut som mig när
jag var tre. :) Fast hon var jätte liiiiten.

Har mått bättre idag. Men en heldag i solen tog kål på mig. Yr och illamående innan jag fick i mig lite mat.

Så fort jag gör något ökar huvudvärken. Blir galen av att bara ligga i soffan..
Har inte tagit någon alvedon idag, vill inte... Eller borde jag?
Måste läsa lite om värktabletter och graviditet..

Fick en kommentar med en fråga om vi har berättat för fler än..
Jo, nu är det några fler som vet.. Tre på jobbet. Mina närmaste vänner. Våra föräldrar. Min syster. Men alla har lovat att hålla det hemligt..
Det är lite kul att inte säga till så många. Men ibland blir jag galen och bara vill berätta för ALLA! :)

Efter semstern, vecka 32, kommer det inte vara en hemlighet iallafall! Men ska vara lite tyst och se hur många som frågar (om det syns) :)

En treåring på mitt jobb sa till mig igår :

Treåringen: Du har inga barn?

Jag: Nej.

Treåringen: Snart har du barn. (lägger huvudet på sidan)

Jag: (skrattar inombords) Ja, det kanske jag har

Treåringen: På tisdag?

Jag: Nej, inte riktigt på tisdag.

Ganska gulligt ju.. Ska berätta det för barnets mamma sen i höst :)

Gick hem från jobbet idag med ett dunkande huvud och en begynnande nackspärr.
Det är lite bättre med huvudet nu, men har jätte ont i nacken så stannar hemma imorgon med.
Alvedon är liksom ingen höjdare. Hjälper inte.

Annars är allt bra, men tiden går fortfarande så långsamt. Semestrar har ju en förmåga att gå fort så det ska bli spännande att se om årets semester gör det. :) Två veckor kvar att jobba

Humöret är lite upp och ner och tålamodet är kortare än vanligt. Men det är väl ingen stora känslostormar. Sambon tycker jag ska läsa info om vad som händer vilken vecka en vecka försent. Annars kanske jag känner vissa saker bara för att det står i böckerna och på internet. Kankse ligger nåt i det? :)

Imorgon går jag in i vecka 11!

Kram i sommarvärmen.