Drömmen om ett plus

Känns som allt bara bara en dröm. Som om det inte har hänt.

Bläddrade bland bilderna på digitalkameran igår från semestertrippen och plötsligt fanns kortet på grav. testet där. "GRAVID".

Så det var ingen dröm.

Nu ser jag fram emot nya försök. Men samtidigt finns skräcken där för att det ska ta ytterligare ett år innan vi lyckas igen. Det FÅR inte ta så lång tid.

Blödningarna försvann ganska fort, trodde att jag skulle blöda längre och mer.

Det är bra att invänta Mens och Äl nu!

Nya tag!

kram

Det blev som jag trodde.
I måndags blödde jag massor och i tisdags (7+3) fanns ingenting kvar
på ultraljudet.. Missfall :(

Blir så ledsen och känslorna svajjar upp o ner. Vet inte hur jag ska
hantera dom. När blir det vår tur att lyckas?

Nu ska jag njuta så gott jag kan av vår lilla semestertripp.


Skriver mer nästa vecka när vi är hemma igen..


.....

Ingen bra dag :(

Mensvärk till och från..

Blödde lite på förmiddagen...

Ringde BM i den stora staden för att fråga om det är någon
fara eftersom jag både blöder lite och har ont.

Hon menar att det inte behöver vara någon fara men att det inte
är bra att blödningarna kommer tillbaka..

*gråter*

Igår mådde jag illa men det är borta idag. Har dock ont i brösten och sura uppstötningar.

Ska på semester nu ett par dagar, fan va svårt det kommer bli att "vara som vanligt".. Känner mig som ett vrak. Vill så gärna att du stannar inne i min mage!! Vill ha dig ju!!!!!

Jo då, den är kvar där inne.

En liten 0.85 centimeters sak..

Är i vecka 6+6 enligt BM...

Så länge jag blöder så här lite är det tydligen ingen fara och det har klingat av ganska mycket

Idag har det molat i magen och stretat lite.

Nu ska jag ha en skön helg!

Igår vid lunch kom det lite blod, sedan höll det på hela eftermiddagen.

Så nu vet jag inte..

Idag på morgonen känner jag mig inte gravid längre. Brösten gör inte lika och jag känner mig bara ledsen.

Får ringa vid 9 och prata med BM.

suck

Jo, då.. CB visade ett stort fint GRAVID..

Så häftigt! Nu måste jag smälta det här.

Fast just nu känns det som om jag inte kommer att fatta förrän Utraljudet..

Är såååååå glad!!!!


KRAMIZAR...

Fick ett plus imorse!!!!!!!!

Jag fattar ingenting.. Vill skrika att jag är gravid till hela världen!!!

Mensen jag hade i början av månaden var förmodligen ingen mens utan nåt annat. Nidblödning kanske eller bara kroppen som inte fattade riktigt..

Jag känner mig ju inte alls gravid. Jag har bara lite ont i brösten o så molar det lite i magen.

Imorgon bitti ska jag testa med ett Clearblue med veckoindikator..

Skriver mer efter det!

WEEEEEEIIIIIIIII!

 För några i min närhet har det tagit lite tid att bli gravida. Dessa har fått bra hjälp här i lilla staden. En fick hjälp privat och en via sjukhuset. 

Efter att ha läst nedanstående på 1177.se och vardguiden.se så bestämde vi oss för att ringa och höra om väntetider och kankse få boka upp en träff. Det har ju trots allt inte gått ett år än, men tänkte höra mig för.

På första stället jag ringde, som är privat, fick jag till svar att dom inte tar emot några nya patienter längre.

Ringde därefter barnmorskemottagningen. Den tanten sa att vi var tvungna att försöka i två år innan vi får hjälp. F-n va arg jag blev. Här har vi gått och trott att vi skulle få hjälp efter ett år. All energi bara rann av mig.

Ringde tillsist den andra privata gyn här men dom har inga såna utredningar överhuvudtaget.

Dagen efter ringde jag gyn istället för BM och där säger den vänliga "tanten" i andra änden att det krävs 1,5 års försök innan vi kan få hjälp. Dock inte i  lilla staden utan 1 timma bort. Tycker det var väldigt konstigt att gyn o BM sa olika saker eftersom dom har samma lokaler. 

Ska ta och ringa till grannstaden någon dag för att höra med dom om det verkligen är 1,5 års försökande som krävs innan vi får komma dig. Det skulle kännas lite snopet om vi efter sommaren ringer dit och dom säger att vi måste vänta ytterligare 6 månader.

Det som skulle vara skönt med att börja en utredning är att man på nåt sätt lägger över ansvaret på nån annan lite grann. Det kanske kan få oss att slappna av för en stund. Vad vet jag.. Känns iallafall så ledsamt när många uppmanar försökande par att söka hjälp efter ett år när inte den möjligheten finns här. :(

http://www.1177.se/artikel.asp?CategoryID=27529

"När man har försökt bli gravid under ungefär ett års tid kan man kontakta en gynekologisk mottagning, en kvinnoklinik eller en infertilitetsklinik på ett sjukhus för att få en barnlöshetsutredning".

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Ofrivillig-barnloshet/

"Ofrivillig barnlöshet drabbar mellan 10-15 procent av alla par. Du som under ett års tid försökt bli gravid utan att lyckas kan kontakta en gynekologisk mottagning för utredning".

Innan vi bestämde oss för att försöka bli gravida åt jag Cerazette i drygt två år.. Innan har jag ätit olika p-piller i ca 8 år.
Cerazette passade mig bra, jag fick inga blödningar alls och mådde bra.

När jag slutade fick hela kroppen hormonspel.
Det tog 26 dagar innan mensen kom, men innan dess hann jag få galen ont i bröstvårtorna. Jag kunde knappt röra dom. Dagarna innan mensen var jag jätte svullen och kände mig jätte konstig.
Därefter låg tiden mellan perioderna på allt från 30-41 dagar.

I november åt jag apiforce - Bidrottninggelé och då fick jag för första gången en period på 28 dagar. Tydligen ska man bara ta dom från första mensdag fram till ÄL. Åt två sådana kurer utan gravidresultat, men med en regelbunden mens.

Tjejen i affären där jag köpte dom rekomenderade apiforce jätte mycket. Hon sa att flera kommit in och tackat henne eftersom de blivit gravida den månad som de åt av dom. Funderar på att ge dem en chans till.
Har dock läst i olika forum att det blivit tvärtom för en del. Menscykeln har rubbats helt tydligen.

Idag är jag på dag 6 och mensen är slut.
Tar nya tag mot ÄL som brukar infinna sig dag 15!

Många av "gravidsidorna" här på Internet brukar ha fakta om hur du lättast blir gravid.
Rubrikerna lyder "Så blir du gravid på nolltid" eller "Gravid innnan sommaren."

Det känns ganska frustrerande att läsa de artiklarna eftersom det är banala saker som

* ha sex regelbundet (nehe, ska man?)
* stressa inte
*undvik alkohol och tobak
*använd ägglossningstester
*tänk på nåt annat
o.s.v

Har fastnat lite för det här att jag inte ska tänka så mycket på att jag vill bli gravid. Dock har jag inte kommit fram till hur det ska gå till. Sa till min sambo häromdagen att jag kan ju inte hänga upp hela livet på att vänta på den där förbannade mensen som jag inte vill ska komma. Sist den kom blev jag både arg, förbannad, ledsen och näst intill hysterisk. Dock lägger sig "hysterin" efter någon dag och jag ser fram emot nästa försök.

Hur ska jag tänka för att inte leva i dessa två veckors perioder
Mens - äl
Äl- Bim

O så börjar vi om igen..

Det bästa vore ju att bara låta tiden gå och ha sex regelbundet, men jag kan inte låta bli att ha koll på var jag är i min cykel..

Testar och starta denna blogg eftersom jag har ett behov av att skiva av mig, ventilera mina tankar.
Jag skriver för min egen skull, men jag hoppas att andra kan få ut något av det jag skriver oxå.

Som rubriken lyder drömmer jag och min sambo om ett plus. Sedan april 2009 har vi försökt "göra" en bebis. Denna månad misslyckades försök 11.

Statistik säger att snittet att bli gravid ligger på 7 månader och att 80 % blir det inom ett år.
När jag slutade med minipiller och läste den statistiken kändes det som om det skulle bli lätt som en plätt. Men nu sitter vi här 11 månader senare utan framgång.

Jag vet att det finns många där ute som försökt längre än oss och som inte tycker 11 månader är lång tid. Jag känner med er och hoppas att alla lyckas, men det här är min historia och mitt sätt att se framåt.