Amning
Jag har alltid varit positiv till amning. Jag har alltid tyckt att det är det bästa för bebisar. Om det fungerar.
Jag har stöttat kompisar som haft strul med amning och sedan börjat med ersättning. För det viktigaste är ju att barnet blir nöjt och växer samt att mamman mår bra.
Nu är jag i en sådan situation själv. Sedan en vecka tillbaka har jag haft jätte ont i ena bröstvårtan. Jag har inga sår men är fruktansvärt öm. Det togs prover på vårtan och mjölken som inte visade något. Därefter fick jag handmjölka ur från den sidan och ge han i kopp för att vårtan skulle få "vila och återhämta sig". Det gick ok, jag fick ut 100ml på eftermiddagen och han åt ur koppen. På natten när han ville ha mat var det bröstet sprängfyllt så då var jag tvungen att ge från den sidan. Han är ju den bästa pumpen :).
Dagen efter jag var på amningmottagningen och där visade det sig att han inte har rätt grepp. På sätt och vis kändes det positivt eftersom det då kan gå att rätta till. Men det va lättare sagt än gjort. F-n vad jag får kämpa vid varje amning. Är lite sur över att dom inte visade mer på BB. Eller att jag inte krävde att dom skulle visa mer.
Inför varje amning på onda sidan har jag panik. Och vilken bra förutsättning är det? Fick rådet att testa med amningsnapp, så det gjorde jag. Men %&?!!&%&# va ont det gjorde.. Så tog bort den och matade utan samtidigt som jag tokgrinade..
Imorgon bitti ska jag ringa amningsmottagningen igen. Då kan sambon följa med och se hur det ska gå till. Sen är frågan va jag gör om det ändå inte blir bättre. Hoppas att mina vänner och familj stöttar mig om jag väljer ersättning alt. pumpa ur och ge flaska, precis som jag stöttat dom. För konstigt nog stöttar jag inte mig själv i det beslutet..
Jag vill amma!
Sluta amma,du kör slut på dig själv och kan bli nedstämd om du kör över dig själv.Denna ständiga amningshetsen,fy f-n för den! Jag hade samma problem som du ungefär,kämpade för länge så jag fick förlossningsdepression 4 månader senare.Jag skulle inte besöka amningsmottagningar,de är en sekt typ...
Hej. Jag förstår hur du känner. Nu funkade inte min amning alls från första början. Men känslan att inte kunna är hemsk. Jag kämpade i en månad, var till amningsmottagning och pratade med amningsjouren, pumpade, använde amningsnapp, försökte få min lilla kille att ta bröstet, han skrek och jag grät. När jag tog beslutet att sluta försöka och bara ge ersättning så kändes det befriande. Lillen var mätt och nöjd och varje matning var inte ångestfylld. Jag blev en mer harmonisk mamma och han en nöjd bebis. Om du skulle börja ge ersättning så ska du bara känna dig stolt över att du försökte allt. Du är en superbra mamma som tänker på ditt barn och dig själv. Viktigast är att ni båda mår bra.
Men jag hoppas att det löser sig för dig och slutar göra ont. Kram
Min son är 6månader nu o jag ammar honom för fullt men när han föddes så fick jag ångest av att amma o stora sår så det blödde! så jag valde att pumpa o ge på flaska i 1-2 månader för att det skulle bli mer harmoniskt för oss båda, bebisen känner ju om du blir stressad! Sen började jag som sagt amma som vanligt igen o de går jättebra o jag planerar att amma tills han är uppemot ett år. Det spelar ju ingen roll hur bebisen får i sig mjölken egentligen men förstår precis vad du menar. Jag va inte alls nöjd med mitt beslut från början men idag är jag de för jag inser att om jag inte hade pumpat hade jag fått sluta amma helt istället! Så ta råd från nån som vet hur slitit de verkligen kan va med amningen o känn dig inte dum för du gör bara de som är bäst för dig o din bebis just nu!
Skickar en styrkekram!!
